Zacks mamma, Näckrosens Wiza, har fått fyra tikar och en hane i natt. Pappa är Mischalands O`lars. Nu vilar både mor och valpar ut, trötta men mätta och nöjda. Valparna har redan fått päronform, eftersom Wiza hade mycket mjölk.
Se dem på Näckrosens FotoBlogg
Första bilden på Ä-kullen. Alldeles nyfödda.
Näckrosens Wiza med Ä-kullen 4 dagar gamla
I dag är det riktigt synd om Zack!
Xiva “Chili” närmar sig höglöp och fick Ã¥ka till Näckrosens kennel i dag, torsdag 30:e november. Om allt blir som planerat skall hon paras pÃ¥ mÃ¥ndag och kommer väl inte hem förrän om cirka tvÃ¥ veckor.
Zack lÃ¥g i bilen när Chili Ã¥kte och när jag tog ut honom, kopplad för säkerhets skull, var han halvt hysterisk. Han letade förtvivlat efter sin tjej! Inte sÃ¥ lätt att vara hundpojke och vara förälskad … när tjejen bara försvinner!
Väl inne i huset for han pipande runt som ett skollat troll och letade överallt.
Cool som han är, insåg han att hon inte var här och lugnade sig och började ägna sig åt en boll och ett märgben i stället.
Zack och jag tog en middagslur tillsammans och han verkade uppskatta det. Han lÃ¥g nära mig och verkade säga “du och jag matte”. Han
är en jättego kille.
Nu i eftermiddag när vi var ute gick vi samma runda som i morse och han fick konstatera att hon inte var där heller.
Nu återstår bara att se om han kommer att äta eller matstrejka.
På återhörande
och tills dess, lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Äntligen!
Â
 I dag har resultatet från röntgen kommit.
Â
 Höfter HD B och Armbågar AD UA(0)
Så var det den stora dagen för Zack. Det var dags för MH!
Â
 MH:t arrangerades av Svenska Schäferhundklubben OG Eskilstuna och vi var kallade till kl. 10:00.
Â
 Vi hämtade upp Angie i Torshälla på vägen och jag hade verkligen tagit god tid på mig. Vi anlände till provplatsen 09:15.
Â
 
Â
 Ni kan se MH:t i bild i Galleriet.
Â
 Nedan ser ni ett diagram där jag jämför med pappa, mamma, rasens iedalvärden och rasens medelvärden.Â
 Â
 Kontakt / hälsning var inga problem. Han var öppen och tillgänglig och samarbetade med testledaren.
Â
 Zack gillade att ha dragkamp med trasan och tog i för kung och fosterland! Däremot tyckte han inte om att jaga lilla bytet. Han har ju fått lära sig att inte jaga och kan väl inte skilja på levande byte och låtsasbyte. Han hade förmodligen inte heller släppt dragkampen riktigt ännu.
Â
 Aktiviteten eller passiviteten gick bra. Han växelvis stod och satt och betraktade omgivningen.
Â
 Avståndsleken tyckte han var intressant. Han följde uppmärksamt figurantens förehavande på avstånd och sprang sedan ut och undersökte nyfiket och utan hot eller agression. Han tog upp leken med figurante och hade dragkamp men när han fick erövra bytet, då var det bara hans så han bjö inte upp till mer lek med figuranten utan tog bytet stack mot mig.
Â
 PÃ¥ överraskningsmomentet – dumpen – visade han lite rädsla för att seda hota med skall, morrningar och ragg. Han gick fram till dumpen när jag satte mig pÃ¥ huk och avreagerade helt. Han visade ingen kvarstÃ¥ende rädsla men had ett visst kvarstÃ¥ende intresse.
Â
 På ljudet / skramlet reagerade han genom att stanna upp och titta till mot skramlet. Han blev nyfiken men inte rädd, avreagerade snabbt och lämnade det untan kvarstående intresse.
Â
 På spökena var han riktigt bra. Han blev inte rädd utan bara nyfiken. Han höll dem båda två och stod framför mig i kopplets längd i stort sätt hela tiden. Han sökte kontakt med dem direkt nät jag släppte kopplet och måste givetvis undersöka varifrån de kommit. Beskrivaren undrade om han trodde det var jag som gick omkring i nattsärken!
Â
 På lek 2 var han väldigt snabb att starta och grep trasan mycket bestämt. Dragkampen var det heller inget fel på men jag hade lite jobbigt eftersom han är så urstark.
Â
 Ingen reaktion på skotte varken under aktivitet eller passivitet.
Â
 Jag känner mig riktigt nöjd med vad jag såg. Zack är en skottfast hund som är mycket trygg i sig själv, med mycket leklust och kamplust och måttlig agressivitet. I mina ögon en kanonhund!
Â
 På återhörande
 och till dess, lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
I dag har har Zack fÃ¥tt sällskap av sin moster Näckrosens Xiva “Chilli”, en mycket mjuk och go dam som just har fyllt 3 Ã¥r. Â
 
Â
 När Chilli anlände tog vi en kort koppelpromenad med båda hundarna och sedan släppte vi dem så de fick komma underfund med varandra ordentligt. Det blev väldigt mycket spring. I början hade Zack lite svårt med språket men han lärde sig snabbt. Vi passade förstås på att ta lite bilder på dem som ni kan se i Galleriet.
Â
 
Â
  
Â
 Båda hundarna fick sitta i bilen och varva ner en stund medan vi tog en fika och sedan var det dags för ett nytt lekpass.
Â
 
Â
 Chilli tyckte Zack’s säng var skön sÃ¥ Zack fick ta Chillis korg i stället…
Â
 
Â
 … Zack gav Chilli sin allra käraste leksak … Visst är de fina tillsammans!Â
  
Min lille gosse som blivit så stor. I dag fyller han 1 år och har bott med mig i 10 månader.
 Det har hunnit hända mycket i en schäfervalps liv under ett Ã¥r. Det har varit mÃ¥nga “Zack’s första…” fast det kommer det att bli fler av. Han har fÃ¥tt massor av nya intryck och erfarenheter och faktiskt hunnit lära sig massor ocksÃ¥. Â
 
Â
Â
 Jag säger nu som jag sa när jag hämtade honom pÃ¥ Näckrosens Kennel för 10 mÃ¥nader sedan “han är fantastisk!”
Â
 Det är en mycket godmodig och öppen hund med mycket power och utstrålning. Han är alltid glad och strålar ikapp med solen. Jag har hittills inte sett honom arg annat än på lek. Det verkar finnas en hel del motor i honom. Det är en hund som älskar att göra saker både på träning och i lek och som inte ger upp i första taget. Han är också väldigt lyhörd och signalkänslig, dock vad jag tycker utan att vara vek. Det ska bli mycket intressant att se vad han får för omdöme på MH:t i september.
Â
 Ettårsdagen har inte bjudit på så bra väder men kul kan man ju ha ändå, och pannkakstårta smakar lika gott i regn och det gör köttbullar också!
Â
 Nu börjar ett nytt år i Zacks liv och av det ska vi förhoppningsvis få ut massor av roligt!
Â
 På återhprande och tills dess
 lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Det har varit första gången många gånger nu för Zack. Denna gång var det hans första midsommar.
Â
 Jag flådde svärande och stånkande runt med en minigräsklippare dagen för midsommar aftonen. Typiskt nog hade åkgräsklipparen och självgångaren sagt upp sig så det blev att ta fram en ynka Flymo som väl mer är lämpad för en mindre radhustomt. 5000 kvadratmeter gräs skulle klippas. Stöööön!!!!
Â
 Zack bestämde sig för att det där surrande monstret skulle skällas ut efter notor! Och sÃ¥ blev det tills han kom underfund med att det inte lönade sig. Han tog sin kong i stället och sprang efter bästa förmÃ¥ga i cirklar runt mig och klippmonstret. Gräsklippning med “Cirkus Zack”!
Â
 Många pauser, mycket svett och svordomar, många blåsor i händerna och ännu mer knottbett. Men vad gör man inte för sin fyrbente vän? Efter en del regn hade gräset vuxit alldeles för mycket så fästingeländena började vinna mark igen och det kan vi inte tillåta.
Â
 SÃ¥ var det bara en dust med köket ocksÃ¥ … Äntligen midsommarafton!!!
Â
Â
Â
 Sill och potatis utomhus skulle det vara trots det lite kyliga vädret, i alla fall jämfört med förra veckan. Ja, ja. Det kunde varit värre. Förra midsommaren sprang vi ut och in med maten mellan regnskurarna. I år var det ju mestadels uppehållsväder och till och med någon solglimt.
Â
 Zack tog plats bredvid bordet för att vänta pÃ¥ sin tur. Självklart fick han smaka bÃ¥de sill, gräslök, gräddfil och potatatis och ostmacka förstÃ¥s. Den killen är allätare och gillar kryddor. Hittills har han aldrig nobbat nÃ¥got han blivit bjuden. Han klarade av fördisken snabbt och slände en lÃ¥ng blick pÃ¥ bordet. “FÃ¥ hit med resten dÃ¥!” När vi dukat av och fikat pÃ¥ maten blev det en stunds vila ute i gräset för att smälta allt sammans. Zack fÃ¥r fnatt när jag lägger mig i gräset. “Äntligen pÃ¥ min nivÃ¥..” tycker han väl.
Â
 
Â
 Efter ett par timmars middagslur i gräset var det dags att försöka stånka igång kroppen igen med gnissel och stön. Zack vet precis hur man gör för att få igång matte. När han sätter full fart med kongen är det ingen bra idé att vara med huvudet i marknivå om man inte vill bli nockad.
Â
 
Â
 Det blev en rätt skön dag med mycket lek och gull och några promenader. Framåt kvällen grillade vi lite och till efterrätt åt vi till Zacks stora förtjusning jordgubbar och glass.
 Efter middagen satte sig husse framför TV:n för att titta på fotboll så Zack och jag rymde fältet och tog en lång skogspromenad.
Â
 På återhörande och tills dess,
 lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Ja, då har vi klarat av vårens första skogsspår med spårapprter.
Blåste gjorde det och mycket färska djurspår var det i skogen, men det brydde inte Zack sig om, han spårade ändå.
Det var ett c:a 500 m långt och 20 minuter gammalt spår med varierande krökar och vinklar. Upptaget var övertygande. Lite slag i spåret på sina håll men inget oroväckande med tanke på att det var så färskt. Han låg på i linan mer och mer ju längre vi kom. Han stannade till och markerade alla spårapporterna men tog inte upp dem och det var väntat. Jag hade lagt en dummy som slut och han markerade den och tittade sen på mig, sedan på dummyn och sedan på mig igen. Han ville inte ta upp den och det kanske inte var så konstigt för den var full av skogsmyror. Jag borstade bort myrorna och då blev det lite lek och dragkamp och när jag släppte honom blev det full fart med näsan i backen på min spåravgång.
Vi har även tränat en del lydnad med positionsövningar och så snabba sättanden och lägganden.
Han är alltid lika glad när vi tränar. Det har ingen betydelse vad är för väder eller VAD vi tränar. Hade han varit tik skulle jag kallat honom för Tindra eftersom det alltid tindrar om ögonen när vi tränar.
Snart börjar det väl bli så pass att man kan köra något spår på morgonen före jobbet. Det gäller ju att ligga i lite och utnyttja hans arbetsvilja.
Lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
I dag fyller Zack 9 månader!
Han är stora pojken snart. En alldeles underbar gosse, stor som en ponny men smidig som en katt!
Â
Â
 Dagen till ära har vi varit ute mycket och lekt och tränat. Kameran var med och det blev massor av träningsbilder. Jag har nu lagt upp ett nytt album åt Zack.
Â
När han dundrar fram i sina lekar låter det faktiskt som när en liten ponny kommer galopperande.
Med mig är han snäll som ett lamm och lyssnar gärna på mig och följer mig vart jag går.
Jag talar aldrig med hög röst åt honom utom när vi leker, då kan det bli lete tjo och tjim och så ett och annat glädjetjut när han gör något riktigt bra förstås. Husse ägnar sig inte så värst mycket åt Zack och därför bryr sig inte Zack så mycket om honom heller mer än hälsa god morgon och försöka sno hans plats i kvällssoffan.
Â
 Om det inte blåser småspik i morgon ska vi lägga vårens första skogsspår med apporter, så nu är det dags att gå och sova så vi får massor av friska krafter till i morgon.
Â
 Lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner, så kommer kanske en ny rapport i morgon
De höll tidatabellen i år också. Tranorna är här!
Jag blir lika överumplad varje år när ja hör dem första gången. De är ju inte tystlåtna precis, men alltid lika välkomna.
Â
Trandans vid Fagernäs 11 mars 2008
Men mest förvånad var nog Zack. Han spedsade öronen och sökte med blicken. Något liknande ljud har han ju aldrig varit med om. Visserligen låter ju gässen men det är inte i närheten av tranornas ljud. Men han vänjer sig nog. Det har varit mycket för honom i dag. Förutom tranornas skrik och dans var hjortarna nästan inne på tomten i morse så jag fick för mig att koppla Zack och gå emot dem för att se hur Zack reagerade, jag kunde ju få chansen att övertyga honom om att de var öite otäcka. Jag vet inte om han är tankeläsare, men när vi närmade oss hjortarna stack de förstås i väg med sina karaktäristiska hopp, och Zack tittade frågande på mig och när jag bara fortsatte gå som om ingenting hänt gjorde han likadant. Vi gick i den riktning som hjortarna försvunnit och vek sedan av över gärdet och tog lilla rundan så att vi kom vägen tillbaks.
Â
 Tro det eller ej men när vi kom hem på tomten var hjortarna där igen, så vi upprepade proceduren och Zack ägnade dem knappt en blick utan fortsatte bara lika sansat som tidigare.
Â
 Hjortar verkar inte vara världen smartaste. När vi kom ut för luchpromenaden var de där igen, men jag hade sedan tidigare bestämt mig för att vi skulle träna en stund före promenaden och så fick det bli. Vi tränade lite linförighet och fritt följ. Sedan fick han ställa upp framför mig och vi gjorde sitt-ligg-stå-övningar för att avsluta med skallövning. Då såg jag hjortarna försvinna en lite bit ut på gärdet, men inte så långt utan de stannade och fortsatte beta. Zack och jag upprepade morgonens prcedur och gick rakt mot hjortarna och när de skuttade iväg vek vi av upp mot skogen. Zack brydde sig inte den här gången heller.
Â
 SÃ¥ blev det dags för eftermiddagspromenaden. Gissa vad …. jo hjortarna var där! SÃ¥ det blev samma procedur som tidigare och hjortarna gav sig skuttande iväg och Zack och jag fortsatte vÃ¥r promenad tvärs över gärdet och in i skogen.
Â
 Zack har uppenbarligen uppfattat att hjortarna bryr man sig inte om att förfölja. Men transkriken reagerar han fortfarande för, särskilt när ljudet kommer uppifrån.
