Jaktspår
Man tar med sig en bok och stol. Man sätter sig på stolen och sitter ett tag (ca fem minuter) sen går man ett par meter och sätter sig igen och så vidare till spåret är c:a 50 meter. Spåret blir som ett ”pärlhalsband” med punkter av mycket vittring och lite vanligt spår emellan. Man kan ta hunden direkt spåret är utlagt och visa första punkten. Spåret blir färskare och färskare för hunden.

Härvespår
Man går huller om buller i en kvadrat, sidstorlek ca 1-2 meter. Från kvadraten går man ut ett kort spår och lägger ett slut. Släpper på hunden, i härvan, efter ca 20 minuter. Hundar är nyfikna och kvadraten med massa spår har mycket vittring. Endast ett spår fortsätter och de flesta hundar vill gärna se vad dåren som sprungit runt gjort sen…

De här varianterna är bra vid upptagsträning för att underlätta för hunden att ta beslut om rätt håll eller att göra mitt i spåret som överraskning. För att hålla en bra spårhund alert och duktig så måste man som spårläggare hitta på massor av klurigheter för att utmana och hålla hunden intresserad! Jag försöker att ha en plan med min träning. Jag för spårdagbok och tänker mycket på att behålla motivationen hos hunden! Varje hund är en individ och det gäller att kunna anpassa träningen efter sin hund.

Hjärnblödningen
Den här varianten är bra för självförtroendet både för hund och förare, men är absolut inget för nybörjare. Hundarna måste vara tämligen spårsäkra och ha bra spårkondition.

Fyra eller fler förare går samtidigt ut varsitt parallellt spår med 20-50 m mellanrum.

Efter c:a100 m sneddar alla spår in mot varandra för att sedan gå i varandra i 100 m. Därefter sneddar spåren isär igen för att åter gå parallellt i c:a 100 m och snedda ihop, gå i varandra, snedda ut och gå parallellt o.s.v.

Mitt på varje 100-meterssträcka lägger varje spårläggare en apport och givetvis en i slutet. Vill man kan man lägga var sin apport på rad  med några meters mellanrum även på de sträckor där spåren går i varandra. Den totala längden beror på hundens spårkondition och utbildningsnivå.

Detta är en utmaning främst för förarna och kräver koncentration både för hund och förare. Hundarna brukar lösa det och tycka det är jätteskoj. Ofta är det ju så att ju svårare problem att lösa desto roligare!

Titta under kursutbud om det finns någon spårutvecklingskurs som passar dig och din hund!


Vanja Sundqvist