Inlärning av spår - olika metoder
HUSSE- / MATTESPÅR
Detta är den mest traditionella metoden
Husse eller matte går iväg med hundens leksak och/eller godis. En annan person håller fast hunden medan den får se sin förare med belöning försvinna. Efter ett litet tag (första gången kanske bara 5 minuter) släpper man på hunden, man kan låta hunden spåra i koppel och halsband –tänk på att ha icke-stryphalsband! Vill man så kan man ha hunden i en sele och en lina. Selen för att inte hunden ska hindras att spåra med nosen nere vid backen och linan för att det är lite lättare än med ett vanligt koppel. En lina löper enklare kring träd och grenar och man kan välja på vilket avstånd ifrån hunden man vill gå. Hunden får spåra upp sin försvunna flockmedlem och sina belöningar. Vissa instruktörer låter föraren redan första gången lägga en leksak och komma tillbaka och själv ta sin hund och spåra med den, vilket jag inte tycker är så effektivt. Meningen med att låta hunden spåra och finna sin försvunne flockmedlem med leksak och godis är ju att belöningen ska bli optimal. Man bygger ju på flockkänsla och jakt. När hunden finner sin förare sker ju en återförening med flocken, dessutom får den sin efterlängtade leksak och "mat" i form av godis.

Öka svårighetsgraden successivt
Vid nästa tillfälle får hunden se sin förare gå en liten bit och sen tar medhjälparen bort hunden. Man ökar svårighetsgraden successivt genom att öka längden och åldern på spåret och ta bort synretningen för hunden. Efter ett tag lägger man in små böjar i spåret. Böjarna försvårar man eftersom och gör sen vinklar. När hunden är mogen tar man bort personen som slut och lägger istället bara föremålet. Vissa menar att husse/matte-slut tar man bort så fort som möjligt. Efter ett tag så prövar man med att lägga en så kallad spårapport (träpinne) och sen leksaken efter ett tiotal meter som ”reservslut”. Tar hunden träpinnen ska den få mycket beröm annars så struntar man bara i det och hunden får spåra till leksaken. När hunden känns mogen och duktig så kan man pröva med två eller fler apporter. Vid varje apport ska mycket belöning ges och när hunden är färdiglekt så sätter man ner handen mot marken och säger spår eller bara låta hunden själv få spåra vidare.

Variera underlaget, liggtiden och vindriktningen
Viktigt är att du tränar hunden på olika typer av underlag och varierar tiden som spåret får ligga innan man tar in det. Vissa instruktörer och andra duktiga spårhundsförare är jättenoga med vinden i all spårträning, andra tänker på den om det blir några bekymmer och några struntar helt i hur det blåser. Vill man kan man sätta ut snitslar för att veta vart man har gått. Det är lätt att glömma då liggtiderna blir allt längre. Tänk bara på i så fall att sätta snitslarna högt så att hunden inte får vittring på dem och att ta bort dem efter träningen.

Fördelar
Du får oftast ett lyckat resultat redan första gången du prövar. Hunden får hög spårmotivation eftersom flockkänslan utnyttjas.

Nackdelar
Du måste ha en medhjälpare. Vissa hundar blir alltför stressade. Lätt att hunden går in i sökbeteende istället, att den försöker hitta spårläggaren med syn, hörsel eller luftburen vittring.
 
FRISPÅR
Hunden får arbeta självständigt
Som namnet antyder får hunden spår lös, utan koppel eller lina. Hunden får titta på när föraren eller en annan person ger sig ut i skogen. Hunden släpps sedan fritt och får självständigt spåra upp den försvunne. Man stegrar som alltid med längre spår, längre liggtid och att byta ut personen mot ett föremål som hunden får komma in och leka med.

Motiverande variation
Man kan sätta fast en trasa i en lina och själv gömma sig bakom ett träd och när hunden kommer spårandes rycker man i föremålet så att hunden upptäcker det och vill leka med det. När hunden är ”tänd” på att spåra så sätter man på den spårsele och lina. Frispår kan sedan användas för att få upp farten eller motivationen på hunden.

Fördelar
Att arbeta med lös hund i spåret ger hunden gott självförtroende. Hunden är tvungen att lösa uppgiften själv för att nå målet. Hundens motivation för spår ökar och det är ingen klantig förare bakom som hämmar hunden, inget trassel med linor och ingen styrning etc.

Nackdelar
Stressnivån kan bli för hög. Hunden kommer spåra i högt tempo. Man har ingen aning om hur hunden arbetar och hur den löser svårigheter. Hunden kan avvika och ta upp exempelvis viltspår.
 
GODISSPÅR
En metod för matglada hundar
Små bitar av godis läggs i varje fotspår. Man visar hunden var spåret börjar och hunden får sen godisspåra fram till ett föremål eller en godisburk som slut. Allteftersom lägger man mindre godis i spåret, vart annat sen vart tredje fotsteg och så vidare. Även denna metod stegras i längre spår, längre liggtid och införande av böjar. När man utsätter hunden för någon svårighet såsom vinkel eller terrängbyte lägger man godis oftare för att hjälpa hunden. Vissa spårtränare lägger gärna en godbit under föremålen så att hunden är tvungen att ta eller putta undan föremålet för att få sin belöning.

Fördelar
Hunden lär in ett noggrant beteende från början eftersom det lönar sig att kontrollera varje fotspår. Man kan underlätta svårigheter utan att styra hunden. Metoden ger oftast lyckade resultat direkt.

Nackdelar
Hunden kan bli för långsam/noggrann. Fungerar bara med matglada hundar, alla tar inte godis.
 
SPONTANSPÅR
Metoden för valpar och unghundar
Ett kort spår läggs ut och eventuellt kan man korsa en stig. Du lägger något attraktivt föremål som slut eller ännu hellre en familjemedlem. Sedan tar man med sig hunden på ”vanlig promenad” om hunden känner spåret och vill följa låter man den göra detta. Visar den inget intresse så gör det heller inget eftersom man inte kan förlora något. Man försöker vid ett senare tillfälle igen.

När hunden har fått ett par lyckade spontanspår tar man spårsele och lina med sig ut. När hunden hittar sitt spår så berömmer man den och byter om till spårutrustning. Även med denna metod stegrar man svårigheterna successivt. (se husse- mattespår)

Fördelar
Det gör inget om hunden inte tar upp spåret eftersom man ändå bara var på promenad. Redan från början utnyttjas hundens nyfikenhet. Metoden ger ingen stress vid inlärning. Metoden innebär att hunden redan från början får övning i att själv riktningsbestämma spåret, blir det bakspår finns ingen belöning. Det här är den metod jag alltid prövar först.

Nackdelar
Föraren kan bli besviken om hunden inte tar upp spåret spontant och omedvetet styr eller sätter press på hunden. Svår metod för hundar som prioriterar synintryck högt.


Titta under kursutbud om det finns några lämpliga kurser för dig och din hund.


Vanja Sundqvist
Hundkonsult