| |
Att skvallra
är det absolut bästa man kan lära
sin hund!
Det förenklar hundägandet med hur
många procent som helst, eftersom
det eliminerar de allra vanligaste
konflikterna och träningsproblemen
vi råkar ut för med våra hundar.
Jag rekommenderar metoden varmt.
Pröva den, du kommer inte att ångra
dig!
Följande är citerat från Eva
Bodfäldts hemsida.
"Det är fint att skvallra!
Visst vore det skönt att inte behöva
gå runt som en radar och scanna
omgivningen i en evig jakt på vem
som först upptäcker kompisar,
antagonister och harar, jag eller
hunden. Därför lär jag mina hundar
att skvallra.
Det innebär att när hundarna tex.
ser en annan hund stannar de upp och
tar kontakt med mig utan att jag ger
dem ett kommando. Istället utgör den
mötande hunden en signal till att
mina hundar stannar/kommer tillbaka.
Jämför det med en vanlig inkallning
där hunden i inkallningsögonblicket
rör sig i riktning mot den mötande
hunden. Åtgärdande men knappast
förebyggande. Jag vill ju inte att
hunden överhuvudtaget ska springa
fram mot någon under promenaden om
jag inte ger min tillåtelse.
Det sitter i ryggmärgen på oss
hundägare att snabbt lära valpen
komma på inkallning. En bra
inkallning är grunden till det
mesta, eller hur? Men med ett
konventionellt tänkande och med
inställningen att en bra
inkallningssignal är lösningen på
alla problem, så bortser vi från en
faktor; nämligen att en
inkallningssignal är åtgärdande och
inte förebyggande. Felet har redan
skett då vi avbryter ett felaktigt
beteende med en inkallningssignal,
hunden har stuckit. Är förresten
inte ett ”nej” eller en
inkallningssignal, egentligen två
sidor av samma mynt? Oberoende
vilken signal vi väljer, så är ju
bägge signalerna i förlängningen
menade att avbryta ett oönskat
beteende.
Vad innebär det att vara
förebyggande?
Fördelarna med att använda en extern
signal istället för ett verbalt
kommando är många. Du behöver inte
gå runt med din radar påslagen, för
den uppgiften sköter hundarna. De
scannar av omgivningen men inte i
jakt på någonting de kan springa
fram till, utan inför möjligheten
att skvallra till sig godis, lek
eller en rolig arbetsuppgift och i
förlängningen kanske ett ”varsågod”
till hälsning.
Sedan tidigare kan Trix skvallra på
rådjur (Kontaktkontraktet) men när
jag flyttade till mer bebyggda
trakter och dessutom köpte min
labrador Kuling som är väsentligt
mer intresserad av att umgås med
sina artfränder än vad Trix är, så
ökade behovet av att det är hundarna
som håller koll på vad som dyker upp
i omgivningen och rapporterar till
mig istället för tvärtom. Även
hundarnas bästisar skvallrar. Det är
en fröjd att vara ute och gå med 2
belgare, en schäfer och en labrador
där det inte visslas och tjoas, utan
vi tvåbenta istället kan gå och
prata om ditt och datt och hundarna
vid behov kommer och skvallrar på
hundar och annat som hastigt dyker
upp. Pia, matte till de andra
hundarna, berättade att en dag när
hon var ute och gick med hundarna
hade Ginza kommit tillbaka i full
fart och tiggt godis. Pia kunde
först inte förstå vad Ginza
skvallrade på, men så rundade Pia en
kurva och upptäckte en bilväg längre
fram. Ginza är inte tränad i att
skvallra på bilar men i brist på
annat så tyckte väl Ginza att de dög
lika bra. Ett skolexempel på hundars
generaliseringsförmåga.
Börja med att fånga rätt beteende
Du är ute och går med din hund.
Plötsligt stannar hunden därför att
den får syn på någonting. Vad gör
du? Ropar du nej till din hund eller
ryter du till för att den ska komma
tillbaka? Vår spontana reaktion är
ofta att ”neja” hunden när den
stannar och tittar på någonting. Men
hallå, det gör ju rätt! Den markerar
ju att den sett någonting. Varför
inte istället belöna beteendet? Är
det inte precis det vi vill – att
den stannar upp och inte springer
sin väg? Valpar stannar nästan
alltid upp när de får syn på något
på avstånd. Deras mod är sällan så
stort att de vågar sig ända fram när
de får syn på någonting. Men, hur
ofta belönar vi att hunden spontant
stannar upp och markerar något den
ser eller känner vittring av,
istället för att kalla in den när
den sticker? I värsta fall riskerar
vi att lära hunden att det är
lönsamt att springa ifrån oss
eftersom hunden får en belöning när
den återvänder.
Tänk, planera, träna
• Bestäm kriteriet för belöning,
nämligen att hunden spontant stannar
upp i olika situationer och miljöer,
oavsett om den går i koppel, lina
eller om den är lös.
Hur ska jag förstärka beteendet?
• Det bästa och enklaste är om du
använder en klicker. Om du inte
använder klicker så kan du prova med
ett annat positivt ljud, typ en
pipboll. Även beröm fungerar utmärkt
förutsatt att du vet att det har ett
positivt värde för din hund.
Hur belönar jag?
• Du kan välja att belöna hundens
position när den spontant stannar
upp genom att slänga något
gott/skojigt till din hund. Då lär
du den att stanna kvar på platsen.
• Du kan belöna hos dig själv vilket
leder till att din hund kommer att
stoppa upp, för att sedan vända och
komma tillbaka till dig. Förväntan
på belöningen gör att hunden vänder
och kommer tillbaka.
• Du kan slänga iväg något till
höger eller vänster så kommer din
hund att röra sig mot den kastade
godbiten vilket kan vara en fördel
om du går längs en väg. Belönar du
hunden konsekvent genom att kasta en
godis i diket så kommer hunden
samtidigt som den skvallrar att
flytta sig från vägkanten och ut i
diket. Även sättet du belönar på,
kommer att påverka hundens beteende.
Förväntan på en godbit i diket gör
att den själv kommer att röra sig
bort från vägen i samband med att
den skvallrar.
• Du kan belöna med ett ”varsågod”,
dvs. låta hunden gå fram till det
den skvallrat på.
• Du kan belöna med en aktivitet som
hunden tycker om.
En hund som har lätt att söka
ögonkontakt med oss, kommer
antagligen som en bieffekt av
belöningen, skvallra genom att
stanna upp och söka vår kontakt
medan en annan hund kanske skvallrar
genom att stanna upp och ”peka”.
Det här sättet att lära hunden att
skvallra är lätt att använda när du
är ute och går med din hund. En mer
styrd inlärning som passar bra på
kurs är denna inlärning av
skvallerträning;
1. Kontaktövning. Stå stilla
med hunden i koppel framför dig.
Visa att du har något som din hund
vill ha och som du sedan gömmer
bakom din rygg. Vänta tills hunden
söker din ögonkontakt. Belöna.
2. Skvaller/kedja. Repetera
kontaktövningen men nu när din hund
tar kontakt med dig låter du någon
göra ett ljud så att hunden släpper
kontakten med dig. Störningen ska
dock inte vara så stark att din hund
lämnar dig. Omedelbart din hund
spontant tar kontakt med dig igen,
belönar du.
3. Fortsätt att planera typen
av störningar men var noga med att
din hund inte tittar och rör sig mot
den som stör för att sedan ta
kontakt med dig. Vad lär du då in?
4. När du sedan byter miljö
är det inledningsvis du själv som
får leta efter skvallerobjekt. När
du ser någon, stannar du på ett
lämpligt avstånd och visar någonting
som din hund vill ha och sedan
gömmer undan. Nu vill du att din
hund ska känna igen situationen och
söka efter någon med blicken, för
att sedan vända sig mot dig och
skvallra.
När hunden kan skvallra när ni står
i stillhet, upprepar du samma
träning men under rörelse. Undvik
att din hund skvallrar vid vänster
sida i fotposition om du parallellt
tävlingstränar din hund.
Min erfarenhet är att hundar som
skvallrar får en mer neutral
inställning till omgivningen
eftersom det är fritt från
konflikter, fritt från nervösa
röster som signalerar oro, rädsla
och kanske även aggression. "
Lycka till med skvallrandet!
|
