Rädda hundar behöver stark ledare
Om hunden visar rädsla för något är det viktigt att inte låta hunden "komma undan" det den är rädd för, utan istället träna bort rädslan. Genom att träna hunden befäster du samtidigt ditt ledarskap.

Lillmatte är 16 år och vill träna agility med sin tvååriga blandrastik Cilla. Men Cilla törs inte gå upp på de olika hindren. För att hjälpa sin dotter har pappa/husse också ryckt in men inget fungerar. Det kvittar om de lockar, pratar bestämt eller hotar Cilla, hon blåvägrar i vilket fall att befatta sig med något av hindren.

Till slut sätter vi oss ned och försöker komma underfund med Cilla. Det är trots allt inte bara agilityhinder som tiken är rädd för; skott, smällare, en del män, skramliga bilar tillhör också sådant som Cilla skyr. Hur gör de i vanliga fall när de stöter på något som Cilla skräms av? Svaret blir lite svävande men som de flesta tycker de synd om sin hund när hon blir rädd för något och försöker undvika att utsätta hunden för dylikt. Efter en liten stund säger jag:
-"Er relation är inte riktigt bra, för ni brister i ledarskapet och det gör att Cilla inte har riktigt förtroende för er."

-"Brister i relationen, i ledarskapet! Husse slår ifrån sig. Kära nån, Cilla är ju rädd, hon är väl den sista som skulle försöka överta något ledarskap!"

Missuppfattat ledarskap
Ordet ledarskap har blivit starkt förknippat med hårda tag och tuffa hundar. Men en av de mer framträdande uppgifter en ledare har är att beskydda sina flockkamrater. Ledarindividen är den som besitter störst erfarenhet, därför är också den individen bäst lämpad att stå i "frontlinjen" och påta sig ansvaret att avgöra hur allt nytt ska hanteras. Tar ledaren rätt beslut skapar det förtroende hos de övriga för ledaren. Men tar ledaren ofta felaktiga beslut, (situationen blir obehaglig för hunden) sjunker förtroendet. Som människa och ledare över en hund har vi en stor fördel gentemot en hund i samma situation. Vi har ett vida större intellekt. Vi kan förstå när en situation kan verka farlig men inte är det, eller när en till synes ofarlig situation kan vända och bli till något helt annat än vad det först tycktes som.

Men om hunden upplever dig som inkonsekvent eller ännu värre velig, får den svårt att se dig som en ledare eftersom den finner dig oberäknelig. Här ligger en vanlig orsak till att många rädda hundar inte litar på sina förare. Hundägare till rädda hundar agerar ofta just inkonsekvent. Hundägaren vill göra det ena men när det sen visar sig att hunden blir rädd för just det, ändrar sig hundägaren och gör istället något annat. I ren välvilja för att inte utsätta hunden för sådant den finner skrämmande överlåter hundägaren ideligen åt hunden att avgöra hur läskiga situationer ska hanteras.

I praktiken
Hur var det de sa angående Cilla? Jo, att de försökte undvika de situationer som skrämde henne. Vad kan det resonemanget leda till i praktiken?

Cilla och husse är ute på promenad i villakvarteret när de upptäcker en sopbil som står och mullrar lite längre fram. Cilla ryggar till inför slamret från sopbilen. Först efter lite övertalning går hon med på att gå vidare, fast bara om de går på den andra sidan av gatan. Med panik i ögonvrån drar tiken i kopplet allt hon kan, (med husse på släp) över till den andra sidan, för att därefter fort, fort streta sig förbi den läskiga bilen. Sen går de lite lugnare vidare, bara för att upptäcka nästa läskiga situation. De möter en arbetskamrat till husse. Husse vill stanna och prata men Cilla (som är rädd för främmande människor) vill inte komma nära den obekante. Inte propsar husse på att hunden ska behöva hälsa. Det är han själv som gärna vill växla några ord med sin bekant. Men eftersom Cilla är så rädd och envisas med att de ska gå vidare, ger husse snart upp och inser att de där orden får han säga på jobbet istället.

Ur hundens perspektiv
Hur kan hunden tänkas uppfatta situationen? Den är ute och promenerar med sin människa när de upptäcker den slamrande bilen. Husse är långsam som vanligt, hunden upptäcker faran först och larmar honom genom att stanna tvärt. Husse är lite dum och tror att de kan gå vidare. Då visar hunden för människan en någorlunda trygg väg förbi det läskiga; genom att gå över till den andra sidan av gatan och sedan snabbt ta sig förbi det hela. Husse uppfattar tack och lov hundens signaler och följer med utan att krångla. De går vidare men möter snart en ny fara. En främmande karl som försöker att ta kontakt med dem! Återigen är husse oförsiktig, besvarar rent av kontaktsökandet. Hunden sätter sig till motvärn allt vad den kan och till slut lyckas den dra med sig sin människa från den skrämmande främlingen.

Varför skulle hunden uppleva det på annat vis än att det är den som tar ansvaret? Alla gånger hunden "larmar" och ägaren accepterar rädslan, (genom att följa efter hunden) får hunden bekräftat att föraren tyckte rädslan var befogad. Genom att följa efter hunden överlåter föraren initiativtagandet åt hunden. Det blir hunden som avgör hur situationer ska hanteras eller vilken väg de ska ta. Därmed har hunden fått axla flera mycket viktiga ledarskapsfunktioner. Hur ska hunden kunna få ett stort förtroende för någon som den måste hjälpa och leda så mycket? Hur ska hunden veta att den kommer att bli beskyddad om fara uppstår, inget har talat för det hittills.

Förtroende
Det är på så vis som Cillas husse och lillmatte brister i ledarskapet. De har inte tidigare visat att de kan ta ansvaret och beskydda Cilla från sådant som är otäckt. Cilla har inte förtroendet för dem, hon tror inte på att hindren de försöker locka upp henne på är ofarliga, än mindre tror hon att de skulle kunna hjälpa henne om hon tappade balansen.

Förtroende, det är bl.a. vetskapen om att den andre aldrig skulle kunna be en att göra något som skulle kunna bli farligt. Förtroende bygger på en ömsesidig respekt och tillit. Om en hund har ett grundmurat förtroende för sin förare törs den göra som denne säger. (I förvissning om att föraren endast ställer genomförbara krav.) Men att få någons förtroende (även en hunds) går inte kräva, det kan man endast bevisa att man är värdig genom handling.