Visst är det bekvämt med alla fjärrstyrda apparater, elvärme m.m. men allt detta drivs med el …

Elektricitetens intåg i Sverige, så sent som 1876, vände upp och ner på människans tillvaro. Den förändrade inte bara hemmen och arbetsplatserna, utan påverkade även människans tankemönster och sätt att leva. Tack vare elektriciteten fick vi större livsrum och högre livskvalitet. Den märkliga och mäktiga kraften förvandlade natt till dag, och nu för tiden är vi nästan hjälplösa en dag med strömavbrott.

Hela dagen omges vi av elektriska apparater: datorer, kopieringsmaskiner, lysrör, dammsugare, mikrovågsugnar och borrmaskiner. Elektricitet att driva våra maskiner är lika självklart som luften vi andas. Men så har det inte alltid varit…

Samhällets elberoende har blivit så stort att störningar i eldistributionen kan lamslå vardagens funktioner helt och hållet. Vattendistributionen, avloppens funktion, distributionen av flytande bränslen, butikernas och bankautomaternas funktion, datatrafiken och uppvärmningen är helt beroende av el. När ett elavbrott inträffar till följd av en storm eller en teknisk störning stannar alla dessa funktioner.

Min mormor som var född 1899 i mörkaste Småland  berättade ofta för mig hur det var att leva på den tiden då hon växte upp. På landsbygden fanns ännu ingen elektricitet.

Folk har i alla tider betraktat ljuset som något gott, och mörkret som något hotfullt. Vår nordiska folktro innehöll en mängd olika väsen såsom tomtar, troll och vättar som alla trivdes bäst om natten eller i skumma vrår. Störst chans att träffa på någon av dem ansågs vara i gryningen eller i skymningen.

På den tiden var den öppna härden ofta enda ljus- och värmekällan i hemmen och här samlades man tätt tillsammans när mörkret ruvade utanför. Fönstrens uppgift var i första hand att släppa in ljus.

Förutom den öppna härden använde man talg- och stearinljus att lysa sig med. Eftersom ljusen var dyra användes de sparsamt, och då trä fortfarande var det viktigaste byggnadsmaterialet var risken stor för svårsläckta bränder. Sparsamheten och brandfaran gjorde att ett tänt ljus aldrig fick lämnas utan bevakning. Men välbeställt folk slösade ibland med ljusen för att bevisa sin höga sociala ställning.

Fotogenlampan gjorde entré först när järnspisen började bli vanlig i slutet av 1800-talet och stal ljuset från härden. Gas och fotogen gav värme och ljus, men också sot.

Apostlahästarna och cykel var de fortskaffningsmedel som stod till buds. Häst och vagn åkte man bara till kyrkan på söndagarna. Hästen användes ju för att dra plogen, hölasset m.m. och för att dra timmer i skogen.

Tvättmaskin hade man inte heller på den tiden. Man kokade tvätten i zinkbaljor och sköljde ofta i någon bäck eller sjö.

Med våra mått mätt fick folk slita mer för att få mat och värme … men det var ingen kapplöpning om vem som hade grymmaste datorn, snabbaste bilen … det behövde inte produceras massor med onödig information och statistik, lönerna räknades för hand, så dator behövdes inte … för de få inköp man gjorde användes cykel och kärra eller häst och vagn, så bilen var det heller ingen som saknade.

Ingen stress för att lämna och hämta på dagis … ingen trängsel på köpcentret … inga bilköer … ingen behövde bekymra sig om att vattenpumpen, elspisen eller mikrovågsugnen inte fungerar när det blir elavbrott!

Jag undrar om inte folk var lyckligare förr?

De var i alla fall inte beroende av elektricitet!

Utanförskap är något som har kommit att beteckna individer som av olika anledningar “står utanför” en för majoriteten självklar samhällsgemenskap eller välfärd.

Den kanske vanligaste innebörden är ett socialt och ekonomiskt utanförskap.

Att drabbas av arbetslöset eller långvarig sjukdom som i sig kan sätta individen i en besvärlig ekonomisk situation och därmed förhindra ett “normalt” socialt umgänge och stundtals även förhindra mänsklig kontakt är ett gott exempel på utanförskap. Att vilja göra saker och inte kunna p.g.a. dålig ekonomi eller p.g.a. olika handikapp är också utanförskap.

Jag har själv erfarenhet av både arbetslöshet och sjukdom som stänger mig ute från ett socialt liv. Känslan jag upplever är att jag är oduglig och överflödig och ligger samhället till last. Samtidigt upplever jag en obeskrivlig maktlöshet som gör mig mer eller mindre oförmögen att försöka lösa de problem uppstår. Det är svårt att be om hjälp men vad gör det för när jag äntligen insett att hjälp behövs finns det ingen att få. Jag blir som innesluten i en grå och dyster hopplöshet och känner mig som instängd i ett hörn med bakbundna armar och fjättrade fötter och är helt oförmögen att göra något för att komma loss. Paniken och rädslan inför framtiden väller över mig och jag upplever någon slags existensiell förlamning och självutplåning samtidigt som jag är allt för nyfiken på vad som kommer att hända sen för att riktigt ge upp hoppet. Jag vill så gärna göra massor av nyttiga saker men tvingas att sitta och se hur mer och mer blir ogjort eftersom kroppen inte kan. Att vilja men inte kunna är fruktansvärt frustrerande.

När jag ser allt i svart så är det helt givet att allt jag försöker företa mig går åt pipsvängen. Kan något ramla så gör det det, kan något gå sönder så gör det det. Skönast i den här sortens situationer är att prata med någon, men ingen har tid eller orkar lyssna.

Är en människa mindre värd för att hon mist sitt arbete eller blivit sjuk och handikappad? Det verkar så. Man blir ratad på arbetsmarknaden för att man är handikappad och har ingen rätt till ersättning från a-kassa eftersom man inte uppfyllt alla villkor. Försäkringskassan betalar ingen sjukersättning p.g.a. att man bara är behovsanställd och egentligen inte behöver tacka ja till jobb. Blir man sjuk är det bara att tacka nej till jobb, lön och sjukersättning. Det kanske inte är så konstigt om problemen hopar sig när man kommer in i en sådan ond cirkel. Man har inget människovärde längre! Men ska det verkligen behöva vara så?

Att vara arbetslös är ingen dans på rosor. Man får lära sig att överleva på det minimala … äta billigast möjliga skräpmat … låta bli att köpa kläder, tidningar mm … i värsta fall blir man tvungen att svälja stoltheten och be socialtjänsten om hjälp och då är det knappt att det handlar ens om överlevnad … det blir någon sorts självutplåning … och för att få hjälp därifrån måste man göra sig av med ALLT SOM GÅR ATT OMSÄTTA I  PENGAR först.

Visst det finns något som heter A-kassa men hur många av dem som blir arbetslösa är berättigade till arbetslöshetsersättning … långt, långt ifrån alla. Nedan kommer lite fakta.

För att vara berättigad till arbetslöshetsersättning måste man uppfylla vissa villkor, nämligen Grundvillkor, Medlemsvillkor och arbetsvillkor.

Dessa grundvillkor innebär att du måste:
 

• kunna och vilja ta ett arbete på minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan
   
• kunna och vilja ta lämpliga arbeten, inget hinder får finnas för att ta dessa arbeten (oavsett arbetsort eller arbetsuppgifter)
   
• vara anmäld som helt eller delvis arbetslös och arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
   
• tillsammans med arbetsförmedlingen upprätta en handlingsplan inom tre månader från det att du blev arbetslös
   
• aktivt söka arbete.

Det finns även begränsningar när det gäller vilken typ av arbete du har rätt att kräva att få.

Medlemsvillkor
För att du ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs att du varit medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa under en sammanhängande tid av minst 12 månader.

Om du inte varit medlem i minst 12 månader kan du ansöka om ersättning enligt grundförsäkringen. Ersättning från grundförsäkringen kan inte utgå förrän tidigast den dag du fyller 20 år.

Under perioden 1 juli 2009 – 31 dec 2009 har regeringen beslutat att för varje medlemsmånad under 2009 ska räknas ytterligare en månad bakåt i tiden. Så har man varit medlem 4 månader under 2009 så räknas det som 8 månader.

Arbetsvillkor
Arbetsvillkoret innebär att man under den senaste 12-månadersperioden (ramtiden) måste ha förvärvsarbetat 6 månader med minst 80 timmars arbete i varje kalendermånad. Om man inte uppfyller detta, krävs det att man har arbetat minst 480 timmar under en sammanhängande period av 6 kalendermånader och utfört arbetet under minst 50 timmar i var och en av dessa månader.

Med tanke på att den som jobbat kortast tid på en arbetsplats riskerar att åka ut först om det blir nedskärningar så är det kanske inte så lätt att uppfylla dessa villkor … särskilt som det inte alltför sällan förekommer att arbetsgivare medvetet provanställer och sedan inte låter anställningen fortsätta!

Men har man då kommit så långt att man uppfyller villkoren så ska inge tro att man blir fet på arbetslöshetsersättningen.

Inkomstbortfallsförsäkring – Inkomstrelaterad ersättning
Inkomstrelaterad ersättning utbetalas med högst 80% av tidigare inkomst, dock maximalt 680 kronor per dag. (13 600 kr / månad före skatt)

Dagpenningnivåer
Nivån på den inkomstrelaterade ersättningen avgörs av hur många dagar du fått ersättning från a-kassan och aktivitetsstöd sammantaget. Under de första 200 ersättningsdagarna med a-kasseersättning och/eller aktivitetsstöd utgår ersättning med 80 procent av din dagpenninggrundande inkomst. Från dag 201 är den 70 procent. Om du har fått en ny period beviljad kan dock din ersättning vara 65 %.

Grundförsäkring – Grundbelopp
Ersättning enligt grundförsäkringen utbetalas tidigast från den dag du fyller 20 år. Grundbelopp utbetalas med maximalt 320 kronor per dag om du före din arbetslöshet arbetade heltid. Om du arbetade deltid minskas beloppet i proportion till heltid. (6 400 kr/ månad före skatt om man jobbat heltid)

För allt i världen … se till att inte bli arbetslös … och om du ändå blir arbetslös … se till att betala alla räkningar i tid … får du en betalningsanmärkning kan det bli “nej tack” när du söker jobb!