|
Sinnesorganens förändring
Förutom att hjärnverksamheten blir
nedsatt så försämras också de organ
som ska förse hjärnan med
information om omvärlden. Den
åldrande hunden kan få nedsatt
hörsel och hör inte höga ljud på
samma sätt som i yngre år. En del
gamla hundar kan tappa hörseln helt.
Även synen försämras allt eftersom
linsen förlorar sin elasticitet.
Smaksinne och luktsinne påverkas
också av stigande ålder även om just
luktsinnet verkar vara det som
hänger med längst.
Om hunden inte ser och hör sin
omgivning till fullo och kanske inte
heller kan få samma hjälp som
tidigare av luktsinnet, så är det
inte så konstigt att den kan bli
osäker i vissa situationer. Hunden
kan reagera med att visa rädsla
eller aggressivitet . För den gamla
åldrande hunden så blir det därför
allt viktigare med ett invant
levnadsmönster med ordning och reda.
Hunden ska kunna känna lugn och
harmoni så att den kan få den
avslappnade vila som en åldrande
kropp behöver.
När hunden inte riktigt känner igen
sin egen kroppsfunktion är det
naturligt att den söker trygghet och
stabilitet i den egna flocken. Som
ansvarsfull flockledare ska vi se
till att hunden får just den ordnade
tillvaro den behöver och även får
möjlighet att slå av lite på tempot
när kroppen säger ifrån.
Orken tryter
Att hunden inte orkar lika mycket
som i unga dagar, beror på rent
fysiska orsaker. Hundar drabbas inte
av åderförkalkning på samma sätt som
vi människor. Hundarna är relativt
förskonade från åderfettning men får
däremot andra typer av
åldersrelaterade kärlförändringar
som leder till en sämre
blodförsörjning till hjärtat. Hos
hunden brukar inte hjärtbesvären
komma i attacker utan det är snarare
så att den nedsatta hjärtfunktionen
kroniskt försvagar hundens fysik.
Därmed orkar inte hundens kropp lika
mycket som den gjorde i yngre dagar.
Det oundvikliga slutet
När man väljer att låta en hund bli
en del av familjen så tar man även
på sig ansvaret för att se till att
hunden har ett så bra liv som
möjligt i alla stadier av livet.
Till det ansvaret hör även att se
till att hunden får en värdig
avslutning på sitt liv.
Att vara medveten om hur hundens
förändras på grund av ålder kan
bidra till ökad förståelse för
hundens behov och eventuella
beteendeförändringar. Detta gör att
vi på ett mer avslappnat sätt kan
njuta av tiden tillsammans med den
gamla hunden. Att vi vet hur hunden
rent fysiskt påverkas, kan också
göra att vi lättare kan förbereda
oss för det oundvikliga slutet. Hur
svårt det än kan vara så är det vårt
ansvar och vår skyldighet som
hundägare och levnadskamrat att ge
hunden en smärtfri och värdig
avslutning på livet.
Att fatta det svåra beslutet
När hunden inte längre har
livskvalitet är det dags att fatta
det avgörande beslutet. Vad detta
innebär kan naturligtvis variera
från hund till hund. Om hunden är
svårt sjuk och inte kan botas så bör
ett beslut om avlivning tas, detta
torde stå klart. Att däremot avgöra
när den stundvis pigga och alerta
hunden, som vissa mornar knappt
klarar att resa sig ur bädden för
att lederna inte längre orkar med,
kan vara svårare. Som djurägare vill
man ju så gärna ha hunden hos sig så
länge som det bara går och man lever
på de stunder när hunden verkar
piggare och gladare.
Vi får dock inte glömma att hunden
även måste få en värdig avslutning.
När hunden inte längre klarar att
reglera tarm och blåsa, eller när
hela bakstället ger vika under
promenaden runt kvarteret, då har
hunden inte längre ett värdigt liv.
Ofta underlättar det att ta hjälp av
en veterinär för att orka fatta ett
beslut om avlivning.
|
