Då kommer det uppgifter om bilägaren till mobilen och det blir lättare att ringa nummerupplysningen och få fram ett telefonnummer. Då kan man ropa upp ägarnamnet och inte bara bilnumret på utställning, affärscentrum eller liknande.

Ur "Hunhållning i bil" av Sofia Lagerström  Läs hela dokumentet (pdf)

Åtgärder
En hundägare som har lämnat sin hund i en bil under varma förhållanden kan åtalas för djurplågeri. Enligt Brottsbalken (16 kap. 13 §) gäller att ”Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djuret för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år”. Av djurskyddslagen (2 §) framgår att ”Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” (Cedergren, 2000).

I en juridisk sammanställning om hundar i solvarma bilar (Cedergren, 2000) föreslås flera sätt att agera om en hund är instängd i en varm bil och visar tecken på överhettning. Polisen ska kontaktas. Hunden ska snabbt hjälpas ut ur bilen, och i akuta nödlägen kan en fönsterruta på bilen behöva krossas innan polis anländer. Fordonets registreringsnummer ska noteras, liksom klockslag och tidpunkter (till exempel hur lång tid hunden har vistats i bilen), samt hur situationen ser ut med avseende på solinstrålning och ventilation.

Den person som tar sig in i någon annans bil med avsikt att rädda en hund från värmeslag kan få stöd av ”Nödparagrafen” (24 kap. 4 § i Brottsbalken) som säger följande: ”En gärning som någon (---) begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom, eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.” Vid nöd krävs inte att nödsituationen uppkommit på grund av brottslig eller över huvud taget mänsklig handling. Nöd är inte uteslutet därför att den nödställde har förutsett eller framkallat fara. Försvarlighetsbedömningen ska ske med beaktande av farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt. I motivationen till ”Nödparagrafen” sägs att i undantagsfall kan ansvarsfrihet inträda även om egendomen endast har affektionsvärde. Följande exempel ges: ”det bör vara tillåtet att genom att slå sönder en fönsterruta rädda en gammal hund utan något egentligt ekonomiskt värde från att dö (---)” (Cedergren, 2000).

Lagstiftning
Bestämmelser om hundhållning finns i djurskyddslagen (1988:534), djurskyddsförordningen (1988:539) och Statens jordbruksverks (SJV) föreskrifter (SJVFS). Dessutom har SJV utfärdat allmänna råd i anslutning till dessa (Djurskyddsmyndigheten, 2004). De föreskrifter som behandlas här är Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:133, Saknr L 5) om transport av levande djur samt i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:111 Saknr L 103) om uppfödning, försäljning och förvaring av hundar samt om förvaringsutrymmen för och avel med hundar och katter.
En bil är i första hand att betrakta som ett transportmedel. Enligt SJV:s föreskrifter får hundar inte förvaras permanent i ett transportmedel. Vid transport ska hundarna rastas och erbjudas vatten minst var sjätte timme (Djurskyddsmyndigheten, 2004). Då bilen inte används som transportmedel anses den vara ett förvaringsutrymme (SJV, 2000). I SJV:s föreskrifter finns minimimått för förvaringsutrymmen. Om dessa krav inte uppfylls jämställs förvaringen med burförvaring (Sundström, 2001).


Utrymmeskrav
Bestämmelserna för förvaringsutrymmen innefattar krav på att utrymmet är tillräckligt stort för det djur det är avsett för. Enligt SJV:s föreskrifter gäller att ”en koja, box eller bur skall vara anpassad till antalet djur som hålls i denna och till djurens storlek. Alla djur som hålls i ett sådant utrymme skall samtidigt kunna ligga ned i naturlig ställning”. Om hunden är instängd i bilen utan fri tillgång till rastgård gäller de mått som visas i tabell 2. Boxväggens höjd ska vara 1,4-1,8 m beroende på hundstorlek (Djurskyddsmyndigheten, 2004).

Tabell 2. Minimimått (m2) på boxar (Djurskyddsmyndigheten, 2004).

Om ovanstående krav inte uppfylls jämställs förvaringen med burförvaring. Även vid burförvaring gäller att samtliga hundar ska ha ”möjlighet att samtidigt kunna ligga ner i alla ställningar inkluderat helt utsträckt på sidan och dessutom kunna stå upp i naturlig ställning, samt även kunna utföra vissa naturliga beteenden såsom att klia sig, slicka sig etc.”. Burförvaring regleras även av SJV:s allmänna råd rörande tid och rastning (Sundström, 2001).