Skapa en målsättning!
Vad du än ska lära in, så måste du ha en målsättning. Ju högre krav du ställer på det färdiga utförandet, desto noggrannare måste du vara när du planerar inlärningen. Genom att tänka igenom apporteringens alla delar och skaffa dig en idealbild för varje del, så undviker du att omedvetet lära in slarv och felaktigheter, som du får reparera senare. Det är också viktigt att målsättningen är positivt formulerad om du vill jobba med positiv förstärkning. Du måste fokusera på det du vill ha och det du vill lära hunden, istället för att tänka på vad du inte vill ha. Tugg är ett problem för många, men hur kan man formulera en positiv målsättning istället för att konstatera att man inte vill att hunden ska tugga på apporten? Själv funderade jag en stund på det, när jag fick problem med omtag. Jag kom fram till att en hund som alltid håller apporten i ett fast grepp, där både över- och underkäke klämmer åt runt apporten, inte kan ta omtag eller tugga, utan att först bryta det kriteriet. Utifrån det har jag utvecklat min träning. Fundera också på hur du vill att hunden ska ta upp apporten. En del, däribland jag, vill att hunden går rakt på apporten, griper och vänder. Andra strävar efter att hunden ska vända först och gripa på tillbakavägen. Så länge hunden inte springer förbi apporten, är det mest en fråga om tycke och smak. Har man bestämt sig för målsättningen redan från början, så slipper man reparationer längre fram. Börja alltså med att fundera igenom hur du vill att det färdiga momentet ska se ut. Fundera också på vilka slags föremål hunden ska kunna apportera och i vilka sammanhang.

Ha en plan!
Att ha en plan innan man börjar träna är alltid en fördel. Då har du en översikt över hur du tänker dig att träningen ska gå framåt och kan också snabbare lägga märke till om du fastnar på något steg. Kom ihåg att planer är till för att ändras! Det händer sällan eller aldrig att den plan som man lade från början, håller hela vägen. I den här artikeln presenterar jag en plan för träningen, som fungerar bra på många hundar. Beroende på vilken hund du har, kan du behöva ändra i planen. En del hundar har stort intresse för att gripa, men också lätt till tugg. Andra har ett försiktigt gripande, men håller lugnt och stilla. En tredje hund kan ha svårt att hålla ett tillräckligt fast grepp, eller att röra sig med apporten i munnen. Planen måste alltså anpassas efter varje enskild hund och dess egenskaper.

Mekaniska färdigheter
Att träna apportering är ofta en utmaning för oss förare. Vi ska ha ordning på apportbock, godbitar, leksaker, klicker och eventuellt koppel. Det kan alltså löna sig att träna själv eller med en kompis innan man börjar experimentera med hunden. Fundera på hur du ska hålla de olika redskapen. Träna på att klicka med samma hand som du håller apportbocken, träna på att ta apportbocken bakom ryggen så fort du har klickat, tänk på hur du håller apportbocken � du måste hålla i klossarna så att hunden kan gripa på mitten och du bör hålla den vågrätt mot marken, för att göra det enklare för hunden att gripa.

Den intressanta apportbocken
När jag tränar apportering, vill jag se till att hunden verkligen är intresserad av och vill arbeta med apportbocken. Det är hunden som ska ta initiativet och som ska vara intensiv nog för att få tag på den. Därför rör jag aldrig apportbocken mot hunden, den är antingen stilla eller rör sig bort från hunden. Hundar tycker inte om att få apporter tryckta in i munnen och det lär inte heller hunden att gripa på egen hand. Se till att hunden är upplagd när du tränar på apportering, träna på en plats där hunden kan koncentrera sig och vill ha belöningarna. Du vill aldrig hamna i den situationen att du tar fram apportbocken och hunden säger �nej tack, jag har bättre saker för mig�. Därför plockar du aldrig fram den förrän hunden håller kontakt med dig, är pigg och intresserad och tigger om att få en uppgift. Apporten håller du bakom ryggen medan du jobbar på kontakten, för att inte riskera att vattna ut den signalen som apportbocken ska innebära. När du presenterar apportbocken, vill du att hunden ska söka upp den direkt. Om den alltid är framme, kommer du att mista den effekten.

Under det första träningspasset börjar du alltså med kontakten. Du klickar och belönar när hunden har fokus på dig. Se till att det är hunden som tar initiativ till kontakttagande, utan att du behöver locka eller tjata. När hunden tittar på dig och tigger om att få en uppgift, plockar du fram apportbocken, som du har hållt bakom ryggen. Så fort som hunden slänger en blick mot apportbocken, klickar du och belönar, medan apportbocken försvinner igen. Variera mellan att klicka för kontakt och att plocka fram apportbocken. Öka gradvis kriterierna, så att hunden till slut går ända fram till apportbocken innan du klickar. Tänk på att det är här du grundlägger vilket intresse och vilken intensitet hunden kommer att visa när du plockar fram apportbocken. Undvik därför till varje pris att presentera apporten, om du inte är säker på att hunden kommer att visa intresse. Träna korta pass och gärna när hunden är som allra mest upplagd. Belöna med lek eller någon annan högkvalitativ förstärkare. Din målsättning är att hunden blixtsnabbt ska söka upp apporten så fort du presenterar den. Stå emot frestelsen att ta apportbocken bakom ryggen om hunden inte intresserar sig för den. Har du misslyckats och presenterat en apportbock som hunden struntar i, så ser du till att du lyckas, även om det tar lite tid. Att ta bort en apportbock som hunden struntar i, lär inte hunden att bli mer intresserad.

Höj kriterierna!
Nu börjar den svåra balansgången, där du ska öka kriterierna i lagom stora steg. Innan du går vidare från föregående steg, så ska hunden snabbt och glatt söka upp apporten när du presenterar den och helst nudda den med nos eller läppar. Nu är det dags att höja kriterierna. Det gör jag genom att låta apporten röra sig bort från hunden, så att han får lägga mer energi på att nå till apporten. Jag rör alltså inte på apporten för att få den att bli mer spännande, roligare eller uppmuntra till lek. Apporten ska röra sig i ett jämnt, lugnt tempo bort från hunden. Jag föredrar att hålla apporten framför mig med båda händerna på den. Så fort jag presenterar apporten, rör jag mig bakåt och låter hunden söka upp apporten. När hunden får fysisk kontakt med den, klickar jag och belönar. Innan jag går vidare från det här steget, vill jag att hunden ska kunna söka upp apporten som rör sig bortåt, så fort jag presenterar den. Det ska se ut som om apportbocken är en magnet som drar till sig hundens nos.

Gripandet
Det är nu du lägger grunden för ett rent och kraftfullt gripande. För att få bästa resultat, är det viktigt att du fortsätter att låta apporten röra sig bort från hunden, även när den öppnar munnen. Jag ser många förare som har en tendens att lämna över apporten till hunden, eller stoppa in apportbocken i munnen. Det leder ofta till mindre intensitet i gripandet och att hunden får apportbocken på fel plats i munnen. Min erfarenhet är att hundar håller bäst om de griper apporten precis bakom hörntänderna. Om vi börjar stoppa in apporten i munnen på hunden, riskerar vi att den hamnar för långt bak.

Målsättningen med den här övningen, är att hunden ska söka upp apporten som lugnt rör sig bort från hunden, gripa snabbt och hålla emot. Du slutar helt enkelt att klicka för att hunden bara berör apporten med nos eller mun. En del hundar har långt till gripande och man kan behöva klicka för att hunden öppnar munnen några gånger. Det gäller dock att inte göra det allt för många gånger, det här är ett steg som det är lätt att fastna på. Hunden öppnar munnen men griper inte ordentligt. Därför bör målet så snabbt som möjligt vara, att du ska känna motstånd i händerna som du håller apportbocken i. Här kan det vara en stor fördel att belöna med kamplek och hålla ett högt tempo i träningen. Det kan till och med vara en bra idé att ha kampleksaken i ena armhålan och apporten i andra. Då kan du snabbt växla mellan repetition och belöning och se till att hunden behåller den intensitet och lust att gripa som väcks med kampleken.

När hunden kan gripa och tar ett ordentligt tag i apporten, kan du avvakta lite med klicket och låta hunden hålla emot en liten stund till. Försök gärna klicka när hunden lägger vikten bakåt och verkligen försöker vinna apportbocken. En hund som lär sig att lägga vikten bakåt i gripandet, får ofta renare och snabbare upptag. Det är inte meningen att du ska ha dragkamp med hunden om apporten, däremot vill jag att hunden ska dra. Här gäller det att se till att hunden alltid tänker på belöningen i första hand, apporten ska alltid bara vara en väg till kamplek, boll eller godbit. Så fort du klickar ska hunden släppa apporten och vilja byta med din belöning. Du vill också se till att hunden drar i apporten bakåt istället för att ruska och slita. Med hundar som har stor lust att gripa, dra i och kanske äga apporten, kan man tillåta sig att gå mycket långsammare fram. Där riskerar man inte på samma sätt att man blir kvar på samma steg och det kan vara en god poäng att verkligen bygga upp tanken om att apporten bara är ett medel för att nå belöningen, innan man börjar låta hunden dra i apporten.

Varför ska hunden dra?
Anledningarna till att jag väljer den här vägen är flera. Dels ger den mig möjlighet att känna i händerna när hunden håller ett bra tag om apporten. Det är nästan omöjligt att se, men när du håller i apporten, får du svar direkt i handen. Hunden lär sig också att den måste hålla ett ordentligt grepp om apporten. Eftersom du rör dig bakåt, måste hunden hålla ordentligt, annars tappar den apportbocken och får inget klick. En tredje anledning handlar om intensitet. Jag tror att hunden får högre intensitet och mer vilja att gripa apporten, om han får kämpa lite för den � jämfört med om vi stoppar in den i munnen på honom. För det fjärde, lär vi också hunden att lägga vikten bakåt när han griper, vilket är en fördel senare, när hunden ska gripa utan att blanda in tassarna och snabbt vända tillbaka till oss.

Gripa och hålla
Snart måste hunden också kunna gripa när apporten är stilla, annars finns det en risk att han bara griper när apporten rör på sig. Nu lämnar du också över mer ansvar till hunden, när det gäller att skapa motstånd i apporten. När föregående steg fungerar bra � hunden griper och håller emot så fort du presenterar apporten och rör dig bakåt, är det dags att börja stå stilla. För att göra övergången så enkel som möjligt, kan du ta några repetitioner där du går långsammare och långsammare bakåt för varje gång. Till slut står du stilla och får samma respons. Presentera apporten, låt hunden gripa och ha som målsättning att hunden själv ska skapa lite drag i apporten. Premiera gärna när hunden lägger vikten bakåt. Här kan du också börja skapa lite utmaningar för hunden om träningen går bra. Du kan vara stilla med händerna, för att helt plötsligt dra till försiktigt så att hunden tappar fotfästet med framtassarna. Klicka om hunden hänger kvar. Gör det gradvis svårare.

För att göra fortsatt träning enklare, är det bra att här lära hunden att sitta ner med apporten i munnen. Få gärna fram ett frivilligt sitt innan du presenterar apportbocken och klicka när hunden griper och sitter kvar. Lär hunden att sitta kvar trots att du drar lätt i apporten. Släpp inte greppet om apporten förrän du känner att hunden klarar av att hålla längre stunder medan du håller i klossarna. Se också till att hunden klarar av att du drar lite åt olika håll.

Första gången du släpper greppet om apporten, så gör du det genom att bara lätta trycket om klossarna. Ta inte bort händerna. Lätta trycket under någon sekund och ta sedan ett ordentligt tag igen. Klicka och belöna. Du vill att hunden ska lära sig att du när som helst kan ta ett tag i apporten igen � det gäller att hålla sig skärpt, annars försvinner apportbocken. Du vill också se till att du alltid har god timing på klicket, därför tar du tag igen innan du klickar, så att du kan känna att hunden håller ett ordentligt grepp. Variera mellan att ha hunden framför dig och att ha honom i utgångsställning vid din vänstra sida.

Nu börjar du gradvis och väldigt långsamt att öka tiden som hunden får hålla apporten själv. Du kanske släpper och håller två gånger innan du klickar. Eller låter hunden hålla i fem sekunder innan du tar tag i apporten och drar till. Gör det till en kul lek och en utmaning för hunden. Se till att ni lyckas för det allra mesta, hunden ska växa med uppgiften och ni ska ha kul ihop! Håll fortfarande på de grundläggande principerna, som jag presenterade i början av artikeln � träna bara när hunden är upplagd, presentera bara apporten när hunden tigger om en uppgift och stoppa aldrig in apporten i munnen på hunden.

När hunden kan hålla lite längre, bör du också gradvis vänja hunden vid att du tar i honom. Du ska kunna klappa honom, stryka honom i ansiktet och ta tag i apporten utan att han släpper. När hunden börjar bli så här säker på vad apporteringen går ut på, kan du byta ut klicket mot �tack� eller �loss�. Kommandot för att hunden ska släppa apporten blir då din betingade förstärkare och du bör vara lika noggrann med timingen när du säger kommandot, som du är när du klickar. Jag har alltid för vana att hålla i apporten innan jag kommenderar �tack�.

Doggie-zen
För att kvalitetssäkra hundens förmåga att hålla fast och för att göra hunden mer fokuserad på uppgiften, låter jag gärna hunden hålla apporten medan jag lockar med både godbitar och leksaker. Det är en stor fördel om hunden tidigare har lärt sig att dra huvudet tillbaka från en öppen hand med godbitar, som du lockar med. Börja utan apporten. Håll en knuten hand med godbitar framför näsan på hunden. Låt honom slicka, bita, krafsa och nosa utan att röra handen. Så fort han drar huvudet tillbaka, om än bara för en halv sekund, så klickar du och öppnar handen. Gör om tills hunden drar bort huvudet så fort du presenterar den knutna handen. Nu provar du istället med en öppen hand. Presentera en öppen hand med godbitar. När hunden försöker ta av godbitarna, knyter du handen och drar den mot dig. När hunden drar sig tillbaka presenterar du den öppna handen igen. Så fort du ser att hunden tvekar, klickar du och stoppar in en godbit i munnen på hunden. Upprepa tills du kan locka med den öppna handen utan att hunden tar för sig själv.

Nu kan du prova samma sak med apportbocken. Låt hunden hålla apporten, presentera en öppen hand med godbitar. Om hunden släpper apporten försvinner handen och ni gör om övningen. Så for hunden håller fast apporten trots att du lockar med godbit, tar du tag i apporten, säger �tack� och belönar. Öka tiden som du lockar hunden innan du belönar. Du kan också göra samma sak med leksaker. Plocka fram en leksak och belöna om hunden fortfarande håller fast apporten. Om han skulle släppa, försvinner leksaken och ni gör om övningen. Det brukar inte ta lång tid innan du kan kasta leksaker runt dig och lägga godbitar på näsan, medan hunden fortfarande håller apporten i ett fast grepp.

Ingångar
En av de svåraste delarna av apporteringen är ingången. Det är här många hundar släpper apporten eller börjar tugga. En förutsättning är att hunden kan göra ingången sedan tidigare och att han kan det väl. Ingången måste sitta i ryggmärgen på hunden, så att han slipper tänka på både grepp och bakdelskontroll. Även om ingången är stabil sedan tidigare, är det en god idé att gå tillbaka lite i träningen när du lägger till apporten. Repetera först ingångar utan apport några gånger, presentera sedan apporten för hunden som står upp vid din sida. Hunden griper apporten och sätter sig ner bredvid dig. Ta ett tag i apporten, säg �tack� och belöna. Öka sedan vinkeln i förhållande till dig, fortfarande med stående hund, så att hunden behöver arbeta lite mer med bakdelen för varje repetition. Till slut ska hunden kunna gripa apporten framför dig och snabbt ta sig in i utgångsställning. Du kan också överraska hunden då och då, genom att ta tag i apporten medan han är på väg in i utgångsställning. Gör det enkelt i början, så att hunden lyckas. Målsättningen är att han ska vara medveten om att du när som helst kan �testa� hans grepp om apportbocken.

Hålla och springa
När hunden kan sitta stilla vid din sida med apporten i munnen och hålla fast trots att du tar på hans huvud, drar i apporten och lockar med godbitar och leksaker, så är det dags att börja röra på sig. Låt honom gripa apporten medan du rör dig baklänges och låt honom följa dig. Ta ibland ett tag i apporten för att påminna om att du fortfarande kan ta tag i den när som helst. Klicka eller säg �tack� när du håller i apporten. Spring med hunden, byt riktning, låt hunden gå vid din sida med apporten i munnen och öka svårighetsgraden gradvis.

Du kan också låta hunden gripa apporten hos en medhjälpare och låta honom springa ikapp dig med apporten i munnen. Öka avståndet gradvis och se till att du behåller samma fina grepp som du har nära dig. Gå bort från hunden och ta emot den vid sidan, eller gå baklänges och ta emot den framför dig. Locka inte hunden till att göra ingångar med apporten förrän du har tränat dem separat och kedjat ihop dem med springandet.

Gripa från marken
Jag använder mig att två olika övningar för att få hunden att gripa med rätt teknik från marken. I den ena övningen har jag hunden i utgångsställning och lägger ner apporten precis framför hunden, så att han bara behöver sträcka ner huvudet för att gripa. Det här är också en bra övning för att lära hunden att sätta sig i utgångsställning med apporten i munnen. Flytta apporten någon decimeter fram, så att hunden måste lyfta på baken för att kunna gripa. Låt honom sätta sig igen, ta tag i apporten, säg �tack� och belöna. Om hunden vill slå apporten med tassarna innan han griper, kan det vara en bra idé att lägga en liten kant framför hundens tassar, så att det blir naturligt att låta tassarna vara stilla, när hunden böjer sig fram för att gripa.

I den andra övningen får hunden lära sig att gripa med rätt teknik när han kommer i fart. Då låter jag en medhjälpare hålla apporten med båda händerna, ungefär i knähöjd. Hunden får springa från 10-20 meters håll och gripa apporten från medhjälparen. Här låter jag gärna medhjälparen hålla emot lite i apporten, så att hunden verkligen måste ta ett bra grepp för att få loss apporten. Antingen kan medhjälparen klicka när hunden drar emot ordentligt, eller så kan föraren klicka när hunden precis har vunnit apporten och vänt sig om. Belöningen kommer hos föraren. När det fungerar bra, sänker medhjälparen gradvis ner apporten, så att den till slut kan ligga mellan fötterna. Om hunden griper bra där, börjar medhjälparen dra sig längre och längre bort från apporten, tills hunden griper helt självständigt. Kasta inga apporter förrän hunden är helt säker på gripandet.

Fart och åter fart!
Innan du baklängeskedjar momentet, tycker jag att du ska lägga tid på att få ett riktigt bra tempo både ut och in. För tempo ut, kan du fortsätta på den övning som beskrivs ovan. Du lägger ut apporten en bra bit bort och låter hunden springa ut och gripa. Så fort han griper och vänder upp mot dig, klickar du och belönar med kamplek eller en kastad boll. Om hunden släpper apporten när du klickar och plockar fram belöningen, spelar ingen roll.

Den andra övningen kan du göra för att öka tempot in till dig. En medhjälpare håller hunden på gott avstånd från dig, låter hunden gripa hos henne och springa in mot dig. I början belönar du så fort hunden startar från medhjälparen, genom att klicka och kasta en leksak. Öka gradvis avståndet, som hunden får springa, innan du klickar. Till slut ska hunden kunna springa nästan helt in till dig i full fart innan belöningen kommer. Det här är övningar som kan göras mycket innan man baklängeskedjar momentet, för att hunden verkligen ska älska att springa i hög fart med apporten i munnen.

Dags att kedja!
Nu kan hunden nästan alla delar i apporteringen. Han kan gripa, bära i högt tempo, göra ingång och hålla fast vid sidan. För att få till det färdiga momentet är det lämpliga att använda sig av baklängeskedjning. Om du ska kunna kedja effektivt, krävs det att alla delar i momentet fungerar precis så bra som du vill ha dem. En kedja blir aldrig bättre än sin svagaste länk. Börja med att presentera apportbocken framför dig och låt hunden gripa och göra en ingång. Ta tag i apporten, säg �tack� och belöna med en riktigt bra belöning. Upprepa 3-6 gånger. Låt sedan en medhjälpare ge hunden apportbocken 15-20 meter bort. Hunden får springa in till dig, göra ingången och få sin belöning när du har tagit i apporten och sagt �tack�. Det här steget kan upprepas flera gånger i olika situationer innan du går vidare, men kör inte för många repetitioner på rad. När det fungerar bra kan du lägga ut apporten, släppa hunden från din sida, låta hunden springa ut, gripa, springa in, göra ingång och hålla fast tills du säger �tack�. Om du har gjort delmomentsträningen bra tidigare, behöver du inte dela upp kedjan i fler delar än så här.

Nu saknar du bara en sista del � att hunden ska kunna vänta på kommando. Kasta eller lägg ut apporten. Håll hunden i halsbandet eller i ett kort koppel, säg �apport� när du ser att hunden kommer att springa ut till apporten och släpp halsbandet direkt efteråt. Upprepa flera gånger. Gör om samma procedur, men säg inte �apport� förrän hunden sitter stilla utan att dra i halsbandet eller kopplet. Så fort hunden lutar sig tillbaka säger du �apport� och släpper. Hunden får bara springa om han avvaktar vid din sida. Öka gradvis tiden som hunden måste sitta innan du ger kommandot. Det är enklast att förhindra tjuvstarter genom att ha en kort lina som du kan hålla i eller trampa på. Den får inte vara längre än att du mjukt kan stoppa hunden innan den hinner resa sig. När du tar bort linan kan det vara en god idé att ha en medhjälpare som kan plocka upp apportbocken om hunden skulle tjuvstarta. Här kan du också lägga in störningar i form av tävlingsledare som säger �kommendera�, medan hunden ska vänta.

Att tänka på
Alla hundar är olika. En del har lätt för att gripa och bära, andra kräver mer arbete. En del har stora tendenser till tugg, andra bär på ett fint sätt redan från början. Beroende på typ av hund kanske man måste lägga olika mycket vikt vid olika delar. Min erfarenhet är dock att det inte alltid går snabbare med hundar som gärna griper och bär av sig själva. De kan behöva minst lika mycket jobb för att kunna bära utan att tugga, gripa utan att använda tassarna eller hålla utan att springa åt andra hållet. Ju mer tid du lägger på att verkligen lära hunden vad det är du vill ha i apporteringen, desto färre överraskningar får du senare. En del hundar har ett väldigt bra grepp, men vill inte dra i apporten. Det brukar framför allt gälla retrievers. Om allt annat är bra, så kanske man inte ska bråka så mycket om den saken. Å andra sidan finns det många retrievers som har brister i en tävlingsmässig apportering, tveksamma gripanden, ett för löst grepp och att hunden släpper när den kommer nära föraren. Att lära hunden att ta ett fastare grepp kan lösa många av de problemen. Jag har inte heller sett att det skulle göra jakthundar hårdare i munnen, de förstår skillnaden på träapport och fågel.

Hundar som gärna vill ha apportbocken för sig själv, bör behandlas precis som hunden som inte alls är intresserad av apporten. Man bör gå långsamt fram, klicka tidigt och ofta och inte låta hunden ha apporten så länge att han ens tänker på att behålla den för sig själv.

Se alltid till att belöningen är mer åtråvärd än apporteringsobjektet.